Caltha palustris
Inom homeopatin används en essens utvunnen ur den blommande örten invärtes vid hudutslag. Dess användning är för det mesta utvärtes. Används som reumatikum och då som omslag gjort av torkade blad. (bilden är klickbar)
Namnet taraxacum vulgare har den fått då ämnet taraxerol och taraxsterol finns i mjölksaften, och vulgare betyder vanlig, och det kan man helt klart säga att den är.
Skillnaden i storlek mellan dessa påskliljor. Minipåsklilja och traditionell påsklilja. Fler bidrag ser du här.
Nu sätter jag igång arbetet i trädgården för fullt. Idag har jag anlagt ett fågelbad. Det ligger i kanten på ett stort nyss anlagt land. Kantsten skall dit innan det är helt färdigt, och lite fler växter skall plantera. Med denna blogg tar jag en bloggpaus på någon vecka, dock tittar jag in ibland när jag får tid över.
Vitsippan den mest älskade och välkända blomman i vår flora. Den är ett litet geni. För att skydda ståndare och pistill mot väta sluter den sig i regnväder, och när daggen kommer. Blommorna har ingen nektar, och de doftar inte heller. Däremot om man krossar dem så utsöndras en stickande doft. Alla sipparter är giftiga. Växtsaften har en brännande skarp smak som framkallar illamående och kräkningar. Med andra ord är det liten risk att förgiftas då man kräks av den. Hela växten innehåller protoanemonin, vilket kan framkalla svåra och dödliga förgiftningar. Den har används inom homeopatin starkt utspädd. Inom folkmedicinen har den använts som omslag och som hudretande medel samt som avledande medel vid reumatisk värk och frossa.
Vid mitt besök i Käringafällan i påskhelgen gick jag på upptäcktsfärd i ladugården. Där fann jag båsen där hästarna har stått. Namnen syns någorlunda fortfarande, och av namnen att döma har det varit ston. Tänk vad dessa arbetshästar fick slita i skogen. De användes säkert till, att ta sig till och från närmaste samhälle också. Jag skall, vid nästa besök ta reda på lite mer om stugan. Den har helt klart en historia som är värd att komma ihåg.
Humlan jag fotograferade i helgen är en av många sorters humlor. Jag tror, att detta är en jordhumla. Det vimlar av dem i trädgården just nu. Tyvärr har jag inget riktigt macroobjektiv, men de är ändå inte lätta att fånga på bild. Denna satt dock stilla på träbiten så länge, att jag hann ta ett foto. Klicka på bilden. Den ses bäst förstorad.
Bilderna är nytagna. Inte för dagen men senaste veckan. Den gamla mjölkkannan fann jag på ett torp kallat Bråten, numera endast bebott under sommaren, och jaktsäsongen.
Denna spann har förmodligen Åke på myren hämtat vatten i.
Fredags färg är den givna påskfärgen gul och grön. En vårlök från trädgården blir mitt bidrag. Fler bidrag ser du här.
Numera står den gamla biografen öde, och övergiven i Högsby. I backen lutar det, och det gör byggnaden också. Här har otaliga ortsbor varit och tittat på film. I Högsby finns också den ideella föreningen Garbosällskapet, och de har en utställning permanent på samma gata. Greta Garbo hade sin rötter på mödernet i Högsbytrakten. Bilden är klickbar. Är du intresserad av Greta Garbo kan du läsa mer här.
För mig är vardagslyx bland mycket annat en droppe parfym från min flacon. Det blir precis lagom dos. Inte varje dag, men ibland. Fler bidrag ser du här.
Ingen pampig dörrdetalj, men robust och säkert tillverkad av en bysmed.Detalj på en ladugårdsdörr. Fler bidrag ser du här.Viscum album
Idag har jag varit i Högsby, och där såg jag för första gången mistel. Denna vår enda parisit. Jag har varit där tidigare, men inte uppmärksammat den. Det är säkert mitt kameraöga som börjar utvecklas.
Misteln parasiterar framförallt på lind, lönn och vildapel. Den har spelat en stor roll inom medicin och magi. Kelterna ansåg att den var helig, och skördade den efter en invecklad ritual för att den inte skulle mista sin kraft. De keltiska druideran använde den mot epilepsi.
I övrigt är växten blodtryckssänkande. På 1970-talet lanserades mistelpreparatet Iscador i Sverige som medel mot canser. Huruvida det hjälper är osagt.
Sist men inte minst är det väl en mistelkvist, som man skall kyssa sin blivande partner under?
Mitt bidrag består av örhängen och brosch. Dessa bar min mor i mitten av 50 talet, och jag tyckte hon såg ut som en glamourös hollywoodfilmstjärna när hon bar dem till sitt kolsvarta vågiga hår. Nu är de i min ägo, och används inte längre. Kanske är det dags nu då det är modernat med stora klatschiga smycken. Fler bidrag ser du här.